Döda inte i onödan.
Låter du din njutning berättiga någons lidande? I vår kultur finns en djupt rotad tradition att konsumera hela och delar av andra levande varelser utan andra motiv är vår egen njutning. Det innefattar även omfattande konsumtion av produkter utvunna ur eller på bekostnad av andra kännande varelser. För att vara tydligare med formuleringen kan jag nämna köttätande, cirkus, kläder och kosmetika som exempel på industrier där det i allmänhet inte ens reflekteras över vilket pris som betalas för att varan eller tjänsten ska bli färdig. Jag hänvisar naturligtvis inte till priset räknat i kronor, timmar eller något av de sätt som industrierna brukar räkna utan till det pris som betalas i form av lidande såväl fysiskt som psykiskt hos alla de djur som blir till enheter i ett synsätt som vägrar erkänna deras egenvärde.Deras rätt till sina egna liv.

Jag ska här försöka hålla mej från alla de sakskäl som finns så långt som möjligt men vill ändå presentera dom för att medvetandegöra den oinvigde läsaren. Det finns nämligen flertalet argument som talar för att avstå från att döda och orsaka lidande i onödan förutom de rent känslomässiga. Förbundet Djurens rätt Sverige har gett ut ett litet men kärnfullt häfte som heter Mat miljö och rättvisa som på ett uttömmande sätt tar upp alla de fördelar det har på moder jord, vår närmiljö såväl som den globala, att välja helt vegetariska alternativ i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom kompletteras med en hel del förslag på hur man skulle kunna använda de insparade resurserna till att jämna ut snedfördelningen av tillgångar på vår planet. Effekterna på den personliga hälsan är naturligtvis individuella men att det inte föreligger några problem eller risker synliggörs tydligt i boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund. Att de flesta med undantag kanske främst av särskilt allergiska personer mår bättre av en diet som baseras på vegetabilier är många läkare och dietister rörande överens om.

Det jag först och främst vill belysa här är det rent känslomässiga. Alla som haft husdjur eller har någon vän eller släkting som har husdjur kan säkert vittna om hur djuret dom lever med faktiskt har en personlighet. Hur det i en katt eller en hund ryms ett komplicerat känsloliv. Att deras djur kan vara tjuriga, bli besvikna, vara glada eller bli sårade är naturligt för dom. Och att deras djur är någonting så känslomässigt grundläggande som rädda för döden är säkert så självklart för dom att dom knappt reflekterat över det. Men ändå så glöms det bort om man talar om exempelvis grisar, kor, hönor, minkar eller renar. Den känslomässiga lögnen är så stor att den inte kan förbises. Ändå gör vårt samhälle det uppskattningsvis 70 miljoner gånger om året bara i Sverige. Förutom alla de djur som inte omedelbart dödas i processerna de används i, t.ex. djurförsök, mejeriproduktion och värphöns.

Det torde idag stå oemotsagt att ett djur, framförallt de större djur vi oftast använder oss av, har ett känsloliv och neurologi som är lik vår egen på många sätt. Jag vågar därför med hjälp av den observationen tillsammans med observationer och vittnesmål rörande de djur jag mött och mina vänner och bekantas djur konstatera att dom inte bara upplever smärta utan även kan tänka sej att gå igenom mycket för att undvika den. Dom kan bli insjukna och lida av sjukdomar som anses typiskt mänskliga, t.ex. är stresskadorna på minkar i fångenskap rent skrämmande att se. Även broilerkycklingar och värphöns uppvisar flera sådana beteenden och den nyfikne uppmanas ta sej tid till att göra besök på minkfarm eller på ett ställe där de har ”fritt gående höns” (termen betyder att det är mindre än sju höns per kvadratmeter) för att närmare bekanta sej med djurens situation.
Många förespråkare för djurs fortsatta träldom i människans tjänst menar att det finns bra farmer där dom kan gå ute och döden går så fort för dem att de inte hinner lida. Man skär halsen av grisar och skjuter kor med bultpistol, hästar har så tjock skalle att man är nödgad att använda revolver. Minkar avlivas på flera håll genom att man ansluter elektroder till djuret genom munnen och analen och sedan slår på strömmen. Precis som med den elektriska stolen så finns det fall där offren inte dött utan börjat brinna och dött av brännskador istället. Jag tror inte att någon av ovanstående är exempel på vad ni själva skulle anse som en värdig död och då är min självklara fråga varför utsätta någon annan för den? För det är ju individer vi talat om här även om dom inte är mänskliga. För den nyfikne finns det hos såväl SVT som flera djurrättsorganisationer flera filmer och TV reportage att få tag i som ger en tydlig bild av det jag försöker illustrera här. Hur hemskt det är att bli avrättad.

Det kan säkert vara så att du upplever vissa rätter som goda men när det nu finns möjlighet för dej att äta mat som är god och ger dej det du behöver utan att någon annan ska behöva lida för det varför inte göra det då? Och när det finns jättevarma jackor att köpa som inte kräver att uppemot sextio – sjuttio liv offras varför inte göra det då? Exemplen är många, det finns circus utan djur, det finns skor utan läder, till och med vegetarisk mjölk. Det enda som står mellan dej och ett liv där så få som möjligt lider för din skull är du själv. Visa var du står.